Im back
Nu e jag tillbaka på den här bloggen. Den andra har helt kajkat och fukar inte alls. Det har hänt en massa sen jag skrev här sist. Jag å killen håller på att reda ut om vi ska fortsätta va tillsammans eller om vi ska göra slut. Just nu vet jag inte för jag vet inte riktigt vad jag känner för honom. Det gör det mycket svårare att vi har ett barn och en till på väg. Jag försöker att få fatt på känslor och tankar men det verkar inte riktigt gå bra för mig just nu. allt är bara kaos inom mig. Vet inte riktigt ens vart jag ska börja och känna efter och så men det lär ju komma.
Jag flyttar
Hej, har blivit less på att skriva här så nu flyttar min blogg till http://lifeisabitch.shedevil.se
Test från mobilen
Test från mobilen
Äckliga jag
Har inte skrivit på ett tag. Nu har jag fått berätta min historia. Det gick väl ganska bra att berätta men själv känner jag mig äcklig, smutsig och almänt ovärd. Det var skönt att berätta då dom andra lyssnade utan att döma mig. Det har aldrig hänt förut. Men sen jag berättade min historia så har jag mått ganska dåligt. Jag har haft panik ångest och har knappt orkat göra nått. Nu medans jag skriver så känner jag att jag börjar skaka och kallsvettas. Det e skit jobbigt, jag vet att om en stund så kommer tårarna och jag kommer att dra tillbaks i tiden till den tidpunkten då jag vart sexuelltövergripen. Det är skit jobbigt för när jag hamnar där så känns det som att det händer igen och jag inte kan dra mig ur. Jag vill inte ha det såhär.
Kan inte skriva mer tårarna låter inte mig se vad jag skriver.
Dikt
När jag var yngre brukade jag skriva dikter, och nu har jag tänkt ta upp det igen.
Satt och skrev en dikt alldeles nyss så här kommer den. Tyvärr så är den på engelska för det är lättare för mig att skriva dikter på engelska men jag ska försöka skriva några på svenska också.
Feeling
I have a feeling you can't see
Because it's deep inside of me.
I smile on the outside but cry within,
The feeling is crawling under my skin.
I don't know what to do because it's ripping me in two.
The first part whants to run and hide,
The second whants to stay and fight.
Some people try to reach out and see
Just how my feeling is hurting me.
It doesn't work to well because I hade and do not tell.
I bottle it up so deep inside and do not let it see much light.
As long as it is hiding there,
My smile is all you'll see up here.
Ont ont ont
Vaknade imorse med ont i ryggen som fan! Vet inte varför men ont gör det.
Familje pedagogen var förbi idag och vi städade lite grann i vardagsrummen. men det ser fint ut. :) Men gu va jobbigt det va och städa medans jag har ont i ryggen.
Nu sitter jag och ser på family guy.
Återkommer sen kanske.
Tisdag
Igår var jag på asta, berättade inte min historia för att det var en anna som berättade sin och det tog hela träffen. Men det gjorde inget. Hennes berättelse gjorde mig väldigt upprörd och ledsen. Fy fan att sånt får förekomma!!!
Har varit helt rastlös i kroppen, vet inte vad jag ska göra med mig själv. Har inte kunna sova inatt, har bara haft mardrömmar.
Idag kommer min familje pedagog och vi ska väl fara ut och promenera. Jag måste förbi affären och köpa cigg.
Ne fy fan att jag känner mig så, skulle egentligen bara vilja lägga mig under täcket och försvinna. Massa tankar som flyger omkring i mitt huvud just nu. Men nu har jag en hel vecka på mig att fundera på hur jag ska berätta min historia. Min kommer nog också att ta ett helt möte.
Nu ska jag sitta och glo på tv och försöka landa på fötterna innan familje pedagogen kommer.
Fy fan
Idag ska jag på asta och det är min tur att berätta vad jag har varit med om. Jag känner mig jätte nervös, har känt mig så hela veckan. Men nu är det ännu värre, hela kroppen kryper och jag har en klump i magen och halsen som gör att jag inte kan andas ordentligt, jag vill bara sätta mig i ett hörn och bara sitta där tills allt e över. Jag vet inte vad jag ska gråta springa här ifrån eller bara sitta rakt upp och ner och stirra in i toma intet. Det är skit jobbigt att känna så här. Jag skakar så mycket att tårarna e på väg ut.
Jag vet inte hur jag ska göra för att dämpa känslorna. Det känns nästan som att jag vill göra ill mig själv bara för att sluta tänka på hur jag mår, men å andra sidan så vill jag inte göra det för att jag vet att det är väldigt onödigt. Det finns andra sätt att dämpa känslorna på men dem har jag inte riktigt kommit på än.
Orkar inte skriva mer just nu. Jag får återkomma senare idag.
Jobbigt
Nu har jag varit två ggr på asta gruppen. Det känns skönt på ett sätt men väldigt jobbigt på annat. Nästa gång jag ska dit så är det min tur att berätta vad jag har varit med om, det känns extremt jobbigt! Jag har inte ens en aning om hur jag ska berätta och om vad och vad som e viktigt och vad som inte e viktigt att berätta.
Förra gången var det tre av de andra som berättade vad dom har varit med om och det var jobbigt att lyssna på men jag tycker att det var jätte starkt gjort av dem. Jag förstår att det inte kan ha varit lätt för dem.
Igår bråkade jag med min sambo och kunde inte berätta för honom om varför jag bråkar eller små tjaffas med honom hela tiden. Sanningen är att jag gör det för att jag tycker att det är enklare att vara sur på honom istället för att behöva tänka på mig och mina problem. Det blir som ett annat sätt att dämpa ångesten, typ istället för att jag ska ha sånt ångest att jag börjar göra mig illa så bråkar jag med sambon. Då tänker inte jag så mycket på mig själv. Jag vet inte varför jag inte berättade för honom, det är ju en gansa viktig grej egentligen.
Nu prkar jag inte srkiva mer just nu.
Sova
Jag fattar inte att ej kan sova om nättrena! Varför ska mardrömarna störa min sömn? Till slut kommer jag att inte sova alls känns det som. Jag somnade kl 21:30 och vaknade nyss och kan inte somna om. Jag fattar inte! Jag vill sova men kroppen tillåter inte det, varför? Jag vet att om jag försöker att somna om nu kommer det inte att gå för att nu är jag rädd för att sova. Jag vill inte uppleva allt som har hänt igen och igen. Igår vaknade jag av att jag skrek i somnen. Det va ett under att min dotter inte vaknade.
Jag vill inte ha mardrömmar, jag vill kunna sova utan problem och bli utvilad. Nu för tiden är jag trött hela tiden. Om jag lyckas somna och sover ett bra tag så blir jag inte heller utvilad för nån konstig anledning.
Det ända jag kan göra nu är att sitta framför datorn och försöka skriva av mig så mycket det går så jag inte får en ångestattack.
Förvirrad
Dagen har varit bra, har varit med grannen hela dagen och skrattat och pratat. Men sen på kvällen när hon gick hem och jag vart ensammen så började ångesten smyga sig på igen. Så nu sitter jag här framför datorn och försöker skriva av mig så gott det går innan jag börjar få panik, skräck och tårar.
Varför vart det såhär? Varför var ångesten tvungen att smyga sig på då jag vart ensam? varför kunde jag inte få slippa det här idag?
Jag vill veta varför det som hände mig hände mig. Varför händer dåliga saker goda människor?
Ne nu orkar jag inte skriva mer just nu.
Ångest
Hjärtat rusar, kroppen skakar, kallsvetten är på pannan och tårarna rinner. Precis så är det för mig just nu. Vet inte varför men det bara kom helt plötsligt allt på en gång, har känt ångesten smyga sig på hela dagen och nu bryter det ut ordentligt. Jag vill bara krypa ihop nånstans och försvinna, jag vill bli osynlig. Varje gång jag blundar ser jag minnes bilder på det som har hänt mig. Jag kan inte få en enda lungn stund. Jag torkar bort tårarna men det verkar inte ta slut. Klumpen i halsen och magen blir bara större och större, det känns nästan som jag inte kan andas. Varför ska det vara såhär? Varför kan jag inte må bra? Varför skulle det som hände mig hända mig? Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Jag önskar att det fanns en facit till mitt liv som jag bara kunde kolla i och förstår varför och hur jag ska göra. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!
Varför kan jag inte sova? Varför måste jag återupleva det som har hänt mig varje gång jag ska blunda? Varför kan inte allt bara försvinna? Varför fanns det ingen där för mig? Varför räddade ingen mig?
Asta
Idag fick jag ett brev hem där det stog att jag har fått tid på asta teamet. Fy va skönt det känns.
Dagen har varit sisådär, på morgon var jag på mamma gruppen och gjorde en avgjutning av min dotters fot och hand och sen vägde och mätte henne. Morgonen var relativt bra.
Då jag kom hem så sov min sambo för han skulle jobba natt inatt. Då han hade farit kände jag hur det började krypa i hela kroppen och sen dess har det suttit i. Grannen kom förbi och rökte med mig och va med mig ett tag.
Nu sitter jag på soffan och vet inte vad jag ska göra. Jag är lite orolig för mitt mående just nu eftersom att det bara kryper i kroppen, jag sitter bara och väntar till allt kommer ut på en gång. Då lär jag nog sitta och gråta ganska länge. Jag hoppas att jag får den hjälpen som jag behöver nu när jag äntligen har fått tid på asta. Jag orkar inte känna mig såhär längre! Jag förstår att min dotter lider för att jag mår som jag mår och det gör nog sambon också skulle jag kunna tro. Jag vill inte att min dotter ska se mig såhär.
Ne nu måste jag ut och röka innan tårarna kommer.
Detta har hänt
24/8-11
Idag e ingen bra dag. Jag mår piss och min dotter har 39.8 graders feber. Jag fattar inte varför jag ska må så här. Varför kan inte jag må bra som vanliga människor? Jag vill inte må såhär! Ångesten smyger sig på mig jag känner det. En väldigt obehaglig känsla, jag vill inte känna mig så. Vill bara gråta och gråta men det kommer inget, men snart kommer det att komma tårar men då kommer de inte sluta tills det inte finns några tårar kvar. Fy fan gud va jag hatar att må såhär!! Varför kan ingen hjälpa mig? Jag ropar på hjälp men det e ingen som hör, eller så bryr dem sig inte. Jag har börjat få mina skär tankar igen. Gud va skönt det skulle va att kunna skära bort min ångest. Jag vet inte vad jag ska göra, kan inte får inte känna mig såhär för min dotters skull och för min. Sambon kan inte må så bra av att jag må såhär heller. Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu jag börjar få större och större klump i halsen och magen. Jag vet inte vad jag ska göra hur ska jag kunna sluta känna så?
Idag
Mår inte så bra idag heller. Ångesten smyger sig på hela tiden men bryter inte ut helt. Det är skit jobbigt att gå runt med en stor klump i magen utan att kunna få ut den eller göra nått åt den. Jag är väldigt lätt irriterad idag också, det e å en sak som e jobbig. Jag har fortfarande känslan av att jag vill ta en rakblad eller en kniv och skära men bara ytligt bara så att ångesten far bort. Jag vet inte hur jag ska klara dagen men på nått sätt borde jag kunna göra det.
Idag
Har nyss varit ute och rökt med min granne och hennes pojkvän. Det var ganska mysigt, satt och prata med de medans jag drack en cider. Nu har jag tagit en till. Jag kanske dricker för fel orsak men fy fan va bra det känns. Varför kan nått som e så dåligt i fel tillfällen vara kännas så himla bra? Direkt jag börja dricka så försvann ångest känslan på mig. Varför kan jag inte må såhär bra hela tiden? Ska jag måsta vara onykter hela mitt liv?
Nu har det snart gått en månad sen psyk har skickat iväg mitt ärende till asta teamet och de har fortfarande inte hört av sig. Hur lång tid ska det behöva ta? jag håller på att drunkna i min ångest!! Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen inte må såhär men tydligen så måste jag det. Det e väl tur att vi ha cider i kylskåpet. Jag vet att det e dumt att tänka så men det är det ända som funkar just nu. Sambon sitter bredvid mig och spelar tv spel. Jag undrar om han anat nått eller om han inte märker nått? Om han anar så vet jag inte varför han inte säger nått och om han inte märker så undrar jag om det e bara för att jag e så bra på att dölja det eller om han bara inte vill lägga märke till det? Hur som helst så sitter jag här och dricker min cider och mår gött för stunden.
Imorn ska vi till en jätte bra kompis, undrar om jag ska berätta för hon hur det verkligen står till med mig? Jag vill inte att hon ska oroa sig men å andra sidan så är det kanske bra att jag pratar med henne, hon kanske har några bra råd eller synpunkter.
Jaja nu ska jag dricka min cider, må gött för stunden och titta på medans sambon sitter och spelar.
Nu har det snart gått en månad sen psyk har skickat iväg mitt ärende till asta teamet och de har fortfarande inte hört av sig. Hur lång tid ska det behöva ta? jag håller på att drunkna i min ångest!! Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill verkligen inte må såhär men tydligen så måste jag det. Det e väl tur att vi ha cider i kylskåpet. Jag vet att det e dumt att tänka så men det är det ända som funkar just nu. Sambon sitter bredvid mig och spelar tv spel. Jag undrar om han anat nått eller om han inte märker nått? Om han anar så vet jag inte varför han inte säger nått och om han inte märker så undrar jag om det e bara för att jag e så bra på att dölja det eller om han bara inte vill lägga märke till det? Hur som helst så sitter jag här och dricker min cider och mår gött för stunden.
Imorn ska vi till en jätte bra kompis, undrar om jag ska berätta för hon hur det verkligen står till med mig? Jag vill inte att hon ska oroa sig men å andra sidan så är det kanske bra att jag pratar med henne, hon kanske har några bra råd eller synpunkter.
Jaja nu ska jag dricka min cider, må gött för stunden och titta på medans sambon sitter och spelar.
